Hälsovårdens e-tjänster

  • Dela på Facebook
  • Dela på Twitter

Hälsovårdens e-tjänster utgjorde temat 2019 för den gemensamma utvärderingen utförd av externa parter och revisionsnämnderna för huvudstadsregionens städer och Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS). Syftet med utvärderingen var att utreda om e-tjänsterna inom hälsotjänsterna fungerar smidigt och möter kommuninvånarnas behov effektivt och med hög kvalitet.

E-tjänsterna inom hälsovården bedömdes med tanke på självvård, egenvård och tjänsterna. Verkställligheten av tjänsterna granskades med en patientgrupp av diabetiker som fallexempel. Gruppen är folkhälsomässigt och ekonomiskt betydande.

Centrala slutledningar från den gemensamma utvärderingen

På basis av resultatet av den gemensamma utvärdringen konstaterades att ut ur klientens synvinkel medför digitaliseringen lättnader och smidighet i att utföra ärenden. Det bör dock observeras att alla klientgrupper inte har lika möjligheter att utnyttja e-tjänster, till exempel på grund av begränsningar genom språket. Klienternas olika skador och begränsningar har inte beaktats till alla delar. Det att hitta e-kanaler på tjänsteleverantörernas webbplatser upplevs i stor utsträckning som utmanande.

Möjligheterna för de grupper som blir utanför e-tjänsterna att utföra ärenden har tryggats med traditionella servicekanaler, till exempel telefontjänster. Även möjligheten att utföra ärenden på en annans vägnar kan användas. 

E-tjänsterna i Esbo har utvecklats och utvecklas alltjämt i samarbete med såväl andra städer som genom att utföra egna projekt. På lång sikt strävas det med e-tjänster efter att uppnå kostnadsbesparingar och omplacering av resurser. För åtkomsten till tjänsterna i Esbo används en modell med flera kanaler där till exempel tidsbokning är möjlig utöver via e-tidsbokning även per telefon eller genom att besöka hälsostationen eller ge sitt samtycke till att en annan person utför ärenden på ens vägnar.

Huvudstadsregionens revisionsnämnders gemensamma rekommendationer

I fråga om åtkomsten till e-tjänsterna bör man framdeles ta bättre hänsyn till olika skador och begränsningar hos tjänsternas användare.

Tillgängligheten av e-tjänster på lika villkor på finska, svenska och engelska bör säkerställas. Inom e-tjänsterna bör man sträva efter att uttrycka sig på klarspråk.

Framdeles bör mer uppmärksamhet fästas vid hur e-tjänsterna kan hittas på städernas och HNS webbplatser.

Även i fortsättningen bör användningen av traditionella servicekanaler vara möjlig så att jämställdheten av olika klientgrupper säkerställs.